En torsdagsmacka för kropp och knopp

Hujeda mig. Tack och lov att det snart är helg igen så jag får chans att komma ikapp och vila lite. Det är nog något som går tror jag. Fortfarande trött i kroppen och framförallt i huvudet när jag traskar hem efter jobbet – där det hostas och snörvlas i varje hörn för övrigt.

Och det är lite ledsamt när jag helst av allt skulle vilja sitta ute i septembersolen och njuta. För oj vilken fin vecka det har varit hittills! Chrille sa till och med att det solades friskt nere på Vätterstranden häromdagen. Sensommar som heter duga.

Idag ville jag pigga upp med lite comfort food efter en flitig dag. Jag traskade ner till Matvarufabriken och skaffade mig en påse med kantareller, bulligt bröd, en krämig italiensk ost och en flaska äppelmust. Sen invigde vi vår smörgåsgrill och torsdagsmyste lite. Att komma hem och få en varm kram av Sven + en smörgås är fint som snus.

Först blev det självklart en kantarellsmörgås med ost och därpå en variant med skinka, ost, pesto och ruccola. Lite av varje. Äppelmusten Jus de Pomme är bland det godaste som finns!

Nu ska jag varva ner och peppa för fredagen (hur man nu gör det på samma gång?!) så att jag sedan kan gå hem och ta helg med gott samvete i morgon eftermiddag. Jag är för övrigt fast i Hells Kitchen med Gordon Ramsey. Fasligt roligt. Ibland leker jag och Sven Hells Kitchen hemma i vårt kök. Men det slutar mest i asgrav. Ingen av oss passar särskilt bra som Chef Ramsey…

Yr i bollen och kryp i benen

Sitter hemma och kurerar mig. Jag hatar att vara dålig. För jag får så enormt långtråkigt efter bara ett par timmar i sängen. Det kittlar i benen och jag får panik för jag måste göra något. Vad som helst. Men sedan ids jag inte ändå för jag blir så trött. Dilemma.

Nu dricker jag strakt kaffe, tänker på all mat jag skulle vilja laga och peppar på att vara på benen i morgon. Det blir ju inte bättre av att solen skiner ute också. Det känns sådär höstmysigt så att man helst av allt skulle vilja ta en eftermiddagsfika med en god vän. Eller ta sig upp till Sommarbo och gå längs stranden och andas in hösten som står och stampar.

Oj, oj, oj.

Har du sett herr Kantarell?

Jag sitter här i pyjamas och gäspar. Lördagsmornar är något alldeles visst. Jag har druckit nymalt kaffe och slukat en stor tallrik med kantarellomelett. Det om något är lyxigt så det svänger om det.

Jag har lovat mig själv att äta minst ett ton kantareller nu när de finns att få tag på nere på torget. Ja och i skogen förstås. Men det är knivigare, även om jag mer än gärna skulle gå ut på en tur iklädd stora gummistövlar och med korgen över armen.

Kantarellerna som hamnade i omeletten blev över sen igår. Vi bytte fiskfredag mot köttfredag och det blev alldeles underbart. Oxfilé med ugnsbakad potatis och grönmögelostkantareller. Receptet på kantarellerna knep jag från Elle Mat & vin - en tidning som annars mest bjuder på fina bilder men recept som inte tilltalar mig. Men detta var en höjdare. Jag kan nog äta det direkt ur pannan.

Var ska vi äta i London?

Nu är det så här. I oktober åker jag med mitt jobb till London i tre dagar. Frågan lyder: Var ska vi äta?

Jag vill ha massor av tips på mysiga, häftiga, übergoda och roliga ställen att käka på. Allt är välkommet. Gärna små krypin som man kanske missar om man inte vet om dem. Överös mig!

En ny kompis

Har jag förresten sagt att jag har en ny kompis i köket. En fin pressokanna som jag plockar fram till mina helgfrukostar och till lördagseftermiddagsfikat. Något större än vad jag hade tänkt mig men det fungerar fint ändå.

Och så mysigt det är!