Lata dagar och blåbärspaj

Morgonen är grå och lugn. Fåglarna är de enda som låter utanför fönstret. Inne i sovrummet ligger Sven och sover än, så jag tänkte bryta semestertystnaden här i bloggen för en liten stund och dela med mig av just min lilla välbehövda semester som ägt rum i veckan. Det har varit mycket jobb under juni månad och ibland känns det som att jag bott bakom delikatessdisken. Men fram emot kvällningen för en vecka sedan släckte jag och låste och begav mig hem med en veckas ledighet framför mig. Den känslan är inte helt dum.

Söndagen spenderade jag hemma i myskläder när jag bakade bröd och bryggde gott kaffe till eftermiddagsfikat med Isabelle. Hon har under våren varit bosatt i Sydkorea där hon studerat under sin sista högskoletermin. Promenerat under vackra körsbärsträd, ätit kimchi och bimbap och festat på stans klubbar. Hon har lovat att skriva ett gästinlägg här så småningom om det koreanska köket, vilket ska bli spännande att läsa och sätta sig in i. Koreansk mat är något helt nytt för mig men det är något jag tror kommer leta sig in mer och mer i Sverige. Det var otroligt roligt att ses igen efter en tid som både gått sakta och snabbt på samma gång.

På måndagens förmiddag packade vi våra väskor och tog bilen, som vi haft till låns hela veckan, och begav oss av mot Varberg för att bada i varma källor och äta god mat. Jag hade hittat ett litet matställe på vägen vilket ledde oss in på hoppiga små grusvägar medan regnet öste ner. Till slut landade vi på Hofsnäs Herrgård mitt ute i ingenstans med kurrande magar. Byggnaden låg med utsikt ut mot en stor gräsmatta som övergick till en vacker sjö. Det var svalt, grönt och lummigt och vi beställde in stora italienska burgare som var helt underbara. Dessa får jag återskapa här hemma någon gång snart.

Med mätta magar fortsatte vi ner mot kusten med P3 i öronen och sega bilister omkring oss. Vi checkade in på Varbergs Stadshotell i ett soligt Varberg och klädde om för spa. Kameran fick inte följa med, men jag kan ju meddela att det var enormt skönt med några timmars badande och bastu. Spat var inte lika befolkat som i våras när vi sist var här, vilket var skönt. Ingen stress och inget tidspassande. Ja förutom till kvällens middag då.

Efter fördrinkar i baren satte vi oss på hotellets uteservering. Det var en skön julikväll och mycket folk var i rörelse på gatorna utanför. Vi beställde in ett glas rött och skålade för vår första riktiga, om än korta, semester och bara njöt. Det blev matjessill serverad med en potatisterrin, gräddfil och gräslök som förrätt. Sedan en god lammytterfilé med rattepotatis, spenat, soltorkad tomat, fetaost och en dressing på dijonsenap. Slutligen rundade vi av med yoghurtpannacotta, rabarberkompott samt päron- och champagne sorbet. Fint ska det vara och gott var det.

Dagen efter fick jag mig en massage innan vi tog oss en runda på stan och slutligen begav oss hemåt.

Tisdagskvällen spenderades hemma i Jönköping med nyrökt vätterröding, ett stort lass räkor och den godaste potatissalladen av dem alla. Sommarmiddag när den är som bäst.

På onsdagsmorgonen packades väskorna om och vi for upp till sommarstugan. Där satte vi oss på altanen med var sin Cuba Libre och inväntade resten av familjen medan åskan mullrade i bakgrunden. Kvällsdoppet var kallt, för graderna hade helt klart sjunkit sedan sist vi var där. Termometern visade 17 grader – för ett par veckor sedan toppade den på 28 grader -  och vattnet låg spegelblankt.

Vi kom dit precis i rätt tid för nu var det fullt med blåa små bär vid strandpromenaden. Några timmar spenderades bland kliande blåbärsris och ettriga flugor medan solen tittade fram på torsdagsmorgonen. För Svens del tror jag fler bär hamnade i munnen än i bunken.

Där satt vi alldeles blåa om fingrarna och tänkte på att man har det så lätt, alldeles för lätt, när det gäller närheten till mat idag. Vi har tillgång till världens mat ett stenkast bort i närmaste närbutik och det är lätt att skratta när mormor berättar om hur de fick bege sig ut ett par timmar om dagen för att plocka bär när hon var liten. Här slet vi ett par timmar med arga blinningar i hasorna för några liter blåbär som tar slut så snabbt när det väl gäller. Mat ska uppskattas helt klart och de bären jag har med mig hem ska jag älska och vårda ömt.

När vi väl tröttnat på att stå böjda så traskade vi hem på den dammiga grusvägen och gjorde den enklaste blåbärspajen man kan tänka sig. Perfekt när man inte har så mycket råvaror att tillgå och ett lite mindre kök. Det smakade gudomligt och givetvis en gnutta ännu mer härligt med egenplockade bär. Solvarma blåbär är lycka helt enkelt.

Annars gick dagarna åt till att njuta av solen, ta svalkande bad, läsa spännande böcker, lösa korsord, äta mat och ta en tur på kneeboarden efter båten – innan Victor stöp i vattnet och linan gick av med en snärt. Igår, fredag, vinkade vi av familjen och satte oss än en gång i en varm bil. Hemvägen gick via Hjo där vi stannade vid vimlet i hamnen och åt kvällsmat vid bryggan.

Nu är snart ledigheten slut så vi har det gott in i det sista genom att rå om varandra och bara göra skoj saker. Sedan väntar tre veckor till bakom disken, om än inte lika späckade veckor utan det finns förhoppningsvis plats för lite fikor och promenader med goda vänner. Ja och därefter går jag ju vidare till nästa jobb med spänning. Men nu ska vi inte gå händelser i förväg utan njuta av en skön lördag då kylen ska fyllas igen. Den ekade nämligen tom i morse.