Tonfiskpasta för vardagen

Ibland är det så sjukt tråkigt att komma på en matsedel för veckan. För ibland vill man bara att den ska komma på sig själv. Men det händer sällan. Enormt sällan.

Igår blev det i alla fall denna tonfiskpasta, som faktiskt resulterade i en vardagshit! Det såg inte så mycket ut för världen men det blev kanongott med lite riven cheddar över (parmesanen var slut). Bra söndagskväll och en finfin matlåda till idag.

Ps. Tina på Pickipicki skrev ”Sanna är kung på att fota mat, så enkelt är det.” när hon tipsade om matbloggar igår. Det blev jag så hemskt glad för, tack! Dagens bild är dock inte kungligt fotograferad. Men man får ha sina svackor, särskilt när man är hutlöst hungrig och mest av allt bara vill äta upp det som är i pannan…

Kräftskiva i Fridhem 2010

I lördags var det äntligen dags att få kalasa på alla kräftor som vi fiskat upp i Viken. Pappa har vittjat burarna titt som tätt under de senaste veckorna. Det blev ett rejält lass efter lite om och men.

Egentligen börjar de först nu bli riktigt stora och bra för att fiska. Många vi åt igår var ganska mjuka i skalet, med det gjorde ingenting för smaken. Det blev ju bara lättare att bita igenom klorna.

I Fridhem var höstkänslan ganska så påtaglig. Det låg fullt av små sura äpplen i gräset och ruttnade, vilket gav en multnande doft av höst. Landet såg dött ut och någon hade lämnat en stol mitt i växtligheten. Getingarna var arga som bin och stack så fort de kom åt. Och lilla Sigge satt olycklig i hundgården och ylade medan Billan löpte i hundgården bredvid.

Det var familjen samt mormor och morfar som satt runt bordet och njöt. Först kräftor, aioli, rostat bröd och massor av ost samt en och annan nubbe med sång.

Pappa är den som kokar kräftor i vår familj. Och det gör han fantastiskt bra varje år. Det kluriga är att han inte går efter recept. Kräftorna kokas såklart i vatten, salt, socker, porteröl och krondill. Men hur mycket av allt beror helt på. Det gäller att smaka av och smaka av för att hitta rätt balans. Och sen blir det så härligt goda och salta kräftor så man storknar.

Efter det hade vi bakat Västerbottenpaj – efter klar majoritet i era tips till mig. Det är en klassiker men konstigt nog har vi aldrig gjort det på våra kräftskivor. Mycket gott såklart!

Mamma hade varit ute i området kring stugan och plockat massor av lingon. Perfekt om man ska göra lingonparfait till efterrätt. Så gott och inte för mastigt. En fin avslutning på kräftskivan 2010 med familjen Lund.

8 år

Det här har ingenting med mat att göra. Eller ja på sätt och vis. Idag vaknade jag upp och insåg att jag och Sven firar åtta år tillsammans. När vi båda var 16 år bjöd jag hem Sven på kräftor och lasagne en kväll. Sen blev vi ihop. Och det är jag glad för varje dag, för ingen är som Sven.

P.s. De flesta bilder på oss två tillsammans är helt knäppa. Oftast ser vi ut som stryk eller så är de felkomponerade och taskigt tagna. Det är något man får ta. Vi är ju bra i hop ändå.

Blåbär och krispiga rädisor

Sven kom hem med matkassarna fyllda av nyttigheter i går innan lunch. Jag var nästan så hungrig så att jag skakade. Med lite inspiration från Green Kitchen Stories ville vi göra en supersallad som satte fart på knopp och kropp.

I kassen fanns bland annat amerikanska blåbär och nyttig spenat. Helt i min smak. De amerikanska blåbären är lite större och färgar inte av sig som våra svenska bär. Perfekt för sallader med andra ord. Och sen inte att förglömma den salta fetaosten som får fart på hela kalaset.

På köksbordet en lördag

Jag älskar känslan av lördag. Idag började jag morgonen med lyxfrukost. Gick och införskaffade nya kaffebönor igår – Vallgatan 5 från da Matteo – samt köpte surdegsbröd, prästost med smak av mackmyrawhiskey och en finfin rabarbermarmeld. Det är lördagsfrukost för en kung.

Sen har jag sprungit och köpt Expressens bilaga Leva & bo där jag finns med på ett litet hörn. Alltid roligt! Och jag fick även med mig lite kantareller från torget. Vad tusan jag ska göra med dem vet jag inte just nu, men det är inget problem att tala om. Bara nöje!